Vi kliver på shinanzen som ska ta oss till Fuji, där vi reser vidare med hyrbil upp i bergen med flera stopp på vägen. Nu har vi lärt oss ritualen vid ett tempel och bugar och klappar världsvant. Vi vågar dock inte dra några fler spådomar då vi är rädda att förlora den lilla lycka vi drog sist.
Sen var det dags för lunch...😱
Vi hittar en liten Japansk restaurang där vi är de enda gästerna. Det verkade vara ett litet familjeföretag och vi kunde följa matlagningen i köket, medan vad vi tror var pappan i familjen satt och drack öl och kommenterade vad de skulle göra. Han hade också fullt upp med att studera oss mycket ingående under hela vår måltid. Då och då skrattade han gott och han kom även fram och visade oss bilder över Mount Fuji under olika årstider.
Maten beställde Yoshie då hela menyn bara fanns på japanska utan bilder.
Förätten bestod av broccoli med majons, baby bambu , och tofu med chilisås
Varmrätten bestod av bruna nudlar som skulle doppas i en kall soppa och friterade grönsaker från berget, friterad pumpa, en friterad räka och till Petras fasa en friterad hel fisk och friterad stor bit bläckfisk. Vilket Petra insåg försent när hon redan stoppat in hela biten i munnen. Allt detta skulle också doppas i en annan soppa. Som vanligt var det alldeles för mycket mat. Japaner äter INTE lite!
När blivit avvinkade av personalen åkte vi till vattenfallen! Det var det mäktigaste vi någonsin varit med om.
Turen bär vidare till en underbart vacker sjö med sköldpaddor i. Därifrån skulle man också se det berömda berget Mount Fuji. 3000 m högt, snöbeklätt berg, eller som vi förstår en utdöd vulkan. Då vi ju bara har lite tur är det molnigt så vi ser inte berget. Yoshie är mer besviken än oss.
När vi kör därifrån börjar Yoshie skrika i bilen och vi undrar vad vi gjort för fel. Men det är molnen som skingrats och beget tittar fram. Nu börjar en galen jakt på slingriga bilvägar efter en plats att fotografera berget på.
Det roligaste är att när vi kommer fram till hotellet så ser vi Mount Fuji genom fönstret 