Vi är dock fortfarande ute i lika god tid som på Arlanda. Incheckningen har inte ens öppnat när vi kommer dit. Men vi skyller det på att vi vaknade så tidigt, långt innan klockan ringde precis som så många andra mornar här i Japan. 
Vi läser på biljetterna och inser att vi bara har 50 minuter på oss att byta plan i Helsingfors, något vi nu rycker på axlarna åt och tänker att det klarar vi. Trogna bloggläsare minns vår noja över flygbytet i Helsingfors på ditvägen och hur vi andades ut när vi stötte på Ninas vän, Björne, som kunde guida oss till rätt gate. Att inte ha kunnat förutse någonting utan att hela tiden behövt vara beredd på att vad som helst kunnat hända har varit mycket nyttigt för oss.
Vi blir erbjudna en svensk Expressen av en svensktalande flygvärdinna vilket känns väldigt märkligt. Vi har svårt för att låta bli att svara tack så mycket på japanska . På flygplanstoaletten Glömmer vi nästan att spola och Nina står med händerna under kranen en lång stund och undrar varför det inte kommer något vatten.
Vi äter sedan först upp grönsakerna och riset innan vi smakar på det flygvärdinnan kallar höna.
Efter att på flygplatsen formulerat ett långt tackbrev till Yoshie kliver vi på ett halvfullt plan mot Helsingfors.
Vi läser på biljetterna och inser att vi bara har 50 minuter på oss att byta plan i Helsingfors, något vi nu rycker på axlarna åt och tänker att det klarar vi. Trogna bloggläsare minns vår noja över flygbytet i Helsingfors på ditvägen och hur vi andades ut när vi stötte på Ninas vän, Björne, som kunde guida oss till rätt gate. Att inte ha kunnat förutse någonting utan att hela tiden behövt vara beredd på att vad som helst kunnat hända har varit mycket nyttigt för oss.
Utsikten från planet är fantastiskt och vi flyger över snöbeklädda japanska berg innan vi viker av över havet.
Vi blir erbjudna en svensk Expressen av en svensktalande flygvärdinna vilket känns väldigt märkligt. Vi har svårt för att låta bli att svara tack så mycket på japanska . På flygplanstoaletten Glömmer vi nästan att spola och Nina står med händerna under kranen en lång stund och undrar varför det inte kommer något vatten.
När maten kommer in använder vi våtservetten innan maten istället för som på nedresan efter. Nudlarna som Nina inte ens öppnade på ditresan slukar hon nu direkt, med pinnar så klart.
Vi äter sedan först upp grönsakerna och riset innan vi smakar på det flygvärdinnan kallar höna.
Vi anser dock att gräsand är godare. Vi tackar glatt ja till en kopp grönt te till maten.
Vi ser en japansk film som handlar om samuraj cooking, en film som träffar oss rakt i hjärtat.
Vi känner igen allt i den filmen. Maten, miljöerna, cermonierna vid templen, kimonosarna, bugningarna, tecermonierna, mattorna, de japanska sängarna, vänligheten. Vi känner igen flera av fraserna i filmen som är på japanska. Det är engelsk text, men vi kommer på oss att glömma läsa texten. Tur vi har näsdukar i fickan för tårarna bara rinner. Detta fantastiska land, vi längtar redan tillbaka!
Sen gör vi som alla andra japaner, vi somnar!
Väl framme i Helsingfors möts vi av oorganiserat kaos och ett letande av toaletter. Nu är det bara några timmar kvar innan vi är på svensk mark igen och får krama om våra älskade familjer! Det har varit ett fantastisk äventyr som vi aldrig ens vågat drömma om att få göra. Vi har upplevt och erövrat så mycket! Tack till alla er som följt oss på resan genom bloggen. Era uppmuntrande kommentarer har stöttat oss! Vi ses snart! Kram Petra och Nina
Mmmm, "vi blir och blir"😉
Det är lätt att förstå att vi blir i relation till och med......efter en sån resa.
Jag minns att jag kom hem och betraktade min omgivning med helt andra ögon, även om jag hade rest och sett en hel del innan.
Japan imponerar verkligen!!