När alla bytt om till tofflor bjöd vi på kaffe/ te och svenska kanelbullar! 
De mumsade i sig så vi hoppas de gillade det, även om kanelbulle måste smaka väldigt exotiskt för dem. De va verkligen många och det blev trångt runt bordet i ateljén . Medan vi pratade antecknade de frenetiskt! Det är en härlig känsla när någon skriver ner allt man säger😄
De mumsade i sig så vi hoppas de gillade det, även om kanelbulle måste smaka väldigt exotiskt för dem. De va verkligen många och det blev trångt runt bordet i ateljén . Medan vi pratade antecknade de frenetiskt! Det är en härlig känsla när någon skriver ner allt man säger😄
Vi pratade om våra förskolor , vår organisation och hur vi arbetar . Vi beskrev vårt pedagogiska år så studenterna ska veta vad vi står i nu när de kommer ut till oss. Vi visade tydligt vilken student som ska vara var och Nina var även tydlig med att berätta att i Sverige har vi inga toatofflor. Just detta med avsaknaden av speciella toatofflor kändes viktigt att de fick veta. Även om vi som jobbar på en treårsavdelning där det nu och då sker små olyckor inne på toaletterna, faktiskt på allvar funderat på att införskaffa ett par toatofflor!
Efter all information va det dags att gå runt på förskolan. Även idag levererade våra kära kollegor och barn! På ettårs avdelningen hade de redan hunnit somna men vi kunde se på bilder hur barnen utforskar miljön där inne.
Tvååringarna mötte vi i matsalen och de visade upp hur de tar sina grönsaker själva. Pia presenterade sig på engelska för sina blivande japanska studenter som svarar på svenska, jag heter......
Vilken gåshud vi fick! De praktiserade det vi lärt dem på våra svenskalektioner. Och vad duktiga de va, det kanske är svenskalärare vi ska bli!?
I matsalen hade vi också turen att springa på kalasmusen! Oj vad deras kameror blixtrade ! Överlag fotade de såklart jättemycket och slipsgardinen inne på tvåårsavdelningen är verkligen grymt populär bland japaner.
Vi mötte våra treåringar i korridoren när vi var på väg in dit och barnen tittade storögt på alla människorna. Ett av barnen uttryckte sedan - det var jättemånga japaner!
Ett annat av våra barn sprang efter dem och bugade för allt vad hon va värd, för så hälsar man i Japan. Inne på vår avdelning kunde de se många spår från japan, vilket kändes roligt.
På fyraårsavdelningen fick vi vara med om en magisk samling då ett barn presenterade sin sommaruppgift. Alla barnen satt och lyssnade och ställde frågor totalt oberörda av att 14 japaner satt och tittade på. Även på femårsavdelningen hade de samling när vi smög förbi och alla barnen sa i kör
- konichiva !
Vi är så stolta att kunna visa upp en sån fantastisk verksamhet som verkligen tål att visas upp varje dag, i varje stund. Det är på riktigt, det är vår vardag men när man för en stund blir åskådare så känns det fantastiskt. Och det bästa av allt är att det finns sex förskolor till som skulle leverera lika mycket!
Vi avslutade rundturen med att visa gården. Vi visade verkligen hela gården, upp över stock och sten genom skogen! 
de fotade och förundrades över att vi målad trädrötter och stenar och byggt en kiosk mitt i skogen😄 en stor besvikelse va Dock att vinbären va slut så de inte kunde smaka! 
sen va det dags för lunch! De köade snällt och tog mat från matvagnen. 
Dagens meny var pasta och korv! Förmodligen en ny smakupplevelse för japaner! Just korv är ju rätt svenskt . Undrar just om de gillade det?
De såg iaf väldigt glada ut när de åt!
Efter lunchen promenerade de till vår i ur och skur förskola skogsbacken . Eller som japanerna kallar den forest preeschool! Vägen dit tog lång tid för de ville titta på allt de såg och smaka på blåbär och björnbär. Vi vet precis hur de känner. När man möter en ny kultur vill man inte missa något.
Vi va inte med till skogsbacken utan gick in till våra underbara barn som va fulla av frågor om japanerna. Förväntan inför morgondagen då tre studenter kommer in till oss är stor. Gång på gång tittar de på bilden av dem och frågar, vad heter de! NÄR KOMMER DE????
Jag är så tacksam att få följa er på bloggen😊
Så stolt att fått vara med att starta upp detta samarbete.
Att " vi blir och blir" ger mig hopp i den utmaning vi har att möta olikhet😊