Våra studenter delades upp på tre av våra förskolor. Lite pirrigt i magen var det allt. Vad vill de vara med om? Vad vill vi delge och vad kommer vi att lära oss av dem? Våra kollegors första funderingar handlade om hur vi ska kunna kommunicera när de inte talar så mycket engelska.
Barnen lärde oss att kommunicera inte alls var det svåraste. Det svåraste var att säga adjö när de skulle åka hem till Japan igen 😢
Studenterna har varit på förskolan under tre hela dagar och deltagit i alla våra olika moment och rutiner. Barnen har hela tiden varit noga med att visa dem hur och vad vi gör. Under vissa stunder på dagen har vi haft tillgång till tolk, men det är fascinerande hur bra man kan förstå varandra bara genom kroppsspråk. Barnen har hela tiden pratat på svenska med studenterna och de har verkat förstå varandra utmärkt. Barnen lärde sig dessutom en del japanska ord och på en gemensam sångsamling fick alla barn ta del av studenternas sånger på Japanska. Vi hängde med hyfsat bra, i rörelserna i alla fall. 😄
Då vi var i Japan, föreläste vi om hur vi arbetar i projekt. Våra studenter fascinerades över att ett projekt löpte över så lång tid som flera år. I Japan är det vanligt med en dag, sen är det dags för nästa. Studenterna var förundrade över att barnen kan välja aktiviteter utifrån intresse, en skillnad från Japan där alla ska göra likadant.
De fick uppleva hur vi arbetade i mindre projektgrupper och vilket inflytande barnen hade i verksamheten. "Ni tvingar inte barnen att vara med?" Både inne på avdelningen och i ateljén med vår Ateljérista fick de vara med om att barnen lockades in i verksamheten utifrån nyfikenhet. En nyfikenhet som smittar mellan barnen. På frågan hur de gör i Japan om ett barn inte vill vara med kom svaret blixtsnabbt, vi tvingar det!😳
En reflektion från studenterna var hur många olika ”språk” barnen utmanas i under en dag. Under ett projekterande kunde barnen utmanas både i rörelse, drama och skapande. I Japan är det resultatet som är det viktiga medan vi hela tiden värnar om processen.
När vi var i Japan var en reflektion att pedagogerna verkligen var med och lekte med barnen. Detta märktes även tydlig bland studenterna. De ville vara med i barnens lekar och visade ett genuint intresse och glädje i mötet med varje barn. Professor Shiraishi sa vid ett tillfälle "att om en lärarstudent ska bli en bra lärare måste de börja med att leka med barnen, inte bara studera dem". Det gäller att vara med om och uppleva samma saker som barnen. Denna tanke ligger nära vårt sätt att tänka om pedagogen som medforskande.
Vi har nog aldrig lekt så mycket och intensivt som under dessa tre dagar. Vid ett tillfälle kom en kollega in på avdelningen och Nina ligger på golvet i rollen som en simmande delfin. Vid nästa tillfälle en annan kollega kom in på avdelningen var det en av studenternas tur att ligga inlindad i ett stort lakan med barnen skrattande och sjungande runt om. Allt medan vi med kroppsspråk och engelska försökte förklara att utifrån vår tanke att barnen skulle röra sig och hoppa som delfiner ville ett av barnen gestalta en död delfin. 🐬
Vi använder oss av våra värdeord, subjekt, skillnad, ömsesidigt beroende och lärande i förändring. Hur skulle vi förklara dessa ord? Hur säger man dem på engelska? Även när vi hade en tolk fasade vi över att kunna förklara ordens innebörd. Men ännu en gång visade barnen våra värden genom sitt projekterande och våra studenter satte ord på dem i våra reflektionssamtal. Tänk att vi kunde ha låtit bli att oroat oss för språkliga hinder och bara litat på barnen, vi vet ju hur kompetenta de är.
Under dessa tre dagar har både barnen och vi fått möjlighet att möta och skapa kontakt med människor från en annan del av världen. Vi har lärt oss Japanska ord och sånger, och mött en annan kultur. Studenterna har förhoppningsvis fått med sig ytterligare ett sätt att tänka inför sitt uppdrag som förskollärare. Framförallt har vi allihop fått nya vänner. Vänner för livet! Vänner på Facebook, och det är ju numera det som räknas.
Vår tanke var att avsluta studenternas tid hos oss med en typisk svensk fest, och vad är väl svenskare än en kräftskiva? Ja, det skulle möjligtvis vara surströmming då, men vi vill ju gärna att de vågar komma tillbaka. Studenterna och även Yoshie verkade redan från början väldigt taggade för denna kräftskiva. De hade läst på och Yoshie oroade sig för vädret. Förmodligen hade hon läst att kräftskiva hålls utomhus. Nu hade vi dock safat och dukat inne och tur var väl det då tisdagen regnade bort som Tomas Ledin brukar sjunga.☔️
Vi hade bestämt oss för att gå all in på denna kräftskiva med hattar, girlanger och kräftservetter som vi skickade chefen till Coop att inhandla. Sånghäften med svenska snapsvisor hade Nina ägnat söndag åt att förbereda. Förutom kräftor dukades det upp traditionella tillbehör som bröd, kryddost, olika röror, sallader och naturligtvis västerbottenostpaj med kantareller. Vi valde dock bort snapsen 😄
När vi fått till den festliga dukningen bjöds våra japanska vänner in allt medan de hummade sådär som Japaner gör när de blir imponerade. Vi blandade upp oss vid borden för att kunna visa hur man gör när man tar sig in i dessa röda skaldjur. Det visade sig att inte alla av oss svenskar vid bordet hade ätit kräftor förut, men några av oss var riktiga experter.
Åsikten om hur gott det var verkade gå lite isär bland Japanerna. Någon smakade, men höll sig sen till tillbehören, några verkade av skalmängden på tallriken att döma tycka att det var riktigt gott, och Yoshie åt allt på kräftan, och då menar vi allt.
Vi sjöng svenska visor och Japanska, skålade på Svenska och på japanska, höll tacktal på svenska och Japanska. När Yoshie frågade om det kunde komma nya studenter nästa år så möttes hon av jubel och en stor applåd. Vi antar att hon tolkade det som ett JA!!!!!!
Efter en mycket festlig och trevlig kväll var det då dags för det ofrånkomliga avskedet. Avsked har aldrig varit vår grej, men nu var det inte vi som grät mest utan studenterna. De grät så de hulkade och lovade att komma tillbaka. Tänk att det kan skapas så starka band mellan människor på bara tre dagar.
Wåga & Wiljas vision är att vara med och förändra världen genom barnen. Vi tänker att barnen först måste få upptäcka världen för att skapa förutsättningar för att kunna förändra den. Att ge barnen och oss pedagoger detta helt fantastiska möte med en annan kultur kommer att skapa världsmedborgare! Världsmedborgare som kommer att förändra världen!🌍